De snackade katastroffilm på Gomorron Sverige i morse. Mest handlade det om den senaste tidens filmer om hur klimatförändringarna är början till jordens undergång. Ni vet filmer som The day after tomorrow och 2012. Programledaren och en filmjournalist analyserade varför det blivit så populärt med dessa filmer. Journalisten menade att de delvis används som propaganda (fast då tycker jag inte de borde sluta så lyckligt), men sen nämndes ju också att till stor del går dessa filmer ut på att visa häftig special effekter. Personligen tror jag det också handlar om att bearbeta vår samtid. På 50-talet, när vi var rädda för kärnvapen, gjordes det filmer om hur kärnavfall framkallade monster och zombies och dylikt. Nu är vi livrädda för att den livsstil vi levt kommer orsaka jordens undergång, och mycket snabbare än vi tänkt oss.
Men nu ska jag inte sitta här och vara politisk...tillbaks till inläggets titel...
Efter diskussionen om katastroffilm kom de in på genren post apokalyptiskfilm. Som exempel visade man en snutt ur WALL*E, vilket jag tyckte var kul. Man tänker sällan på animerad film, om det inte är just animerad film man diskuterar. Jag konsumerar nog ovanligt mycket av den genren, för att vara vuxen och inte ha några barn, men inte heller jag hade tänkt på denna liknelse. Säger man post apokalyptisk film tänker jag främst på Mad Max och kanske Children of men. Det sist nämnda är otroligt bra. Men sanningen är att våra animerade filmer får högre och högre kvalité. Min dröm och förhoppning är att de i framtiden ska ha samma höga status här i väst som de har i Japan.
Får räcka för denna gången, nu ska jag äntligen ge mig i kast med Into the wild. (Den var ju bara Oscarsnominerad för två år sen!)
Jag fullkomligen älskar katastroffilmer, speciellt med mycket effekter :) Så mycket att jag tom tyckte om 2012, trots alla platta karaktärer och ointressanta bihistorier. Självklart har du helt rätt i när du skriver att de används för att behandla samtidens rädsla, underligt att de inte nämnde det.
SvaraRaderaAnimerad post-apokalyptsisk film till är ju 9 som kom förra året. Inte alls dum film. Annars är The Road med Viggo Mortensen ta mig fan den bästa postapoklayptiska filmen sedan The Road Warrior. Dock bör inget fan av genren missa Doomsday, maken till hyllning till cheesiga 80-tals filmer var det länge sedan jag såg, och trots alla belackare, tycker jag iaf att filmen gör precis vad den utger sig för att göra, underhålla i 90 minuter!
Into the wild är en fantastiskt bra film, men lysande soundtrack av Eddie Wedder, lyllos dig som inte sett den än!
Såg också nyligen 9, så himmla snygg och bra. Men den känns mer riktad till vuxna än, pixars filmer.
SvaraRaderaFår kolla upp Doomsday, cheesiga filmer kan man ju inte få för mycket av:)
Och kan bara hålla med, Into the wild var fantastisk!! Och vilket soundtrack, vågar man kalla Sean Penn ett geni?