1. Pretantiösa drama
Känslor som är så stora att de nästan inte ryms på duken. Folk som pratar så teatraliskt att man tror sig befinna sig på Dramaten. Någon måste dö, helst en mamma eller ett barn. Gärna långa scener där det inte sägs något. Massor med anspelningar som aldrig uttalas. Man ska ju inte berätta för publiken vad karaktärerna tänker. Det är bättre de hittar på det själva.
2. Tråkiga komedier
Buskis humor. Folk som förväxlas. Folk som är i underläge, men genom sin list och sina goda hjärtan vinner i slutet. Saker går sönder. Folk som ramlar i vattnet. Historier man vet hur de kommer sluta 5 minuter efter filmen börjat. Klantiga killar. Snusförnuftiga tjejer. Tjocka gubbar.
3. Polisfilmer som önskar de var amerikanska
Skådisar som fått lektioner av Torsten Flink i hur man talar på film. Många veckade pannor. Hårda kvinnor. Försupna män. Mycket våld i det dålda. Massor med biljakter. De har de ju i USA. Gärna journalister som verkar göra mer undersökande arbete än poliserna. De goda, oftast manliga, huvudrollen kommer aldrig dö.
Men för att avsluta lite mer positivt, här kommer tre bra svenska filmer...
Bra Drama
Det sjunde inseglet
Nu kanske man tänker Ingmar Bergman snacka om pretto, men den här filmen är väldigt filosofisk och bjuder på mycket intressant tankar. Dessutom underbara skådespelare som trots ämnet inte spelar över. Särskilt Gunnar Björnstrand är en pärla.
Bra komedi
Sällskapsresan
Klarsynt titt på hur svensken semestrar och står sig än idag trots sina 32 år på nacken. Dessutom är tvåan och trean också grymt roliga och bra.
Bra polisfilm
Mannen på taket
Sveriges i särklass bästa polis/action/Sjöwald-Walöörulle någonsin. Spännande handling. Bra skådisar. Följer sin förelaga. Cool helikopter krasch på Odenplan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar