Har kollat igenom alla tre Omen filmerna och tänkte göra ett litet utlåtande. Den första såg jag i ganska ung ålder, runt 13 skulle jag tippa. Minns tydligt att jag såg nummer två på en bilsemester med min mamma och min syster, på ett hotellrum i södra Sverige. Den tredje såg jag för första gången igår. Men till handlingen.
Filmerna handlar om Antichrist, förkroppsligad av karaktären Damien Thorn. Den första handlar så klart om hans födelse och första åren av hans liv. Den andra om honom som tonåring och hur han blir medveten om vem han är. Den sista visar honom som vuxen och hans slutgiltiga strid mot Jesus. Det var handligen lite kort.
Omen 1976
regi Richard Donner
medverkande Gregory Peck, Lee Remick och Harvey Stephens.
Jag var och är mycket förtjust i den här filmen. Det är en riktigt välgjord skräckfilm, påminner en del om Excorsisten och då menar jag inte att båda filmerna handlar om Satan. Filmen har en riktigt duktig och kompenet regissör bakom sig och en fantastisk ensembel. Jag säger bara Peck! Han är en Hollywood legend, det är som att Tom Hanks skulle göra en skräckfilm idag. Det som skrämde mig mest när jag var liten var musiken. Den är så otroligt dramatisk och så sjunger de på latin. Den ger mig faktiskt fortfarande ilningar längs ryggraden. Musiken är komponerad av Jerry Goldsmith, också ett tungt namn i Hollywood. Men det som kanske är viktigare än bra musik, vilket är väldigt viktigt i skräck, är morden. Den här filmen har några mycket minnesvärda och snygga mord. De två som sticker ut är väl barnflickan som hänger sig genom att hoppa från taket, under lilla Damiens födelsedagskalas. Sen har vi David Warners otroligt snygga halshuggning. Den ska inte beskrivas här utan måste ses!
Damien: Omen II 1978
regi Don Taylor
medverkande William Holden, Lee Grant och Jonathan Scott-Taylor.
Igen en fantastisk ensemble! Särskilt den unga Scott-Taylor som spelar Damien. Har inte sett honom tidigare, eller efteråt, men han är otroligt duktig och övertygande. Det är ju ingen enkel grej att spela en kille som både måste hantera puberteten och det faktum att hans riktiga pappa är Satan. Den har mer gemensamt med den första filmen. Även här finns minnesvärda mord som stannar kvar hos tittaren väldigt länge. Igen tänker jag lyfta fram två exempel. Vi har den gammle mannen som fastnar under isen. Otroligt läskig och har nog hindrat fler än mig att åka skridskor på riktiga sjöar. Sen har vi reporten som får ögonen utklösta av en korp, varpå hon snubblar ut på en landsväg och blir påkörd av en lastbil. Låter det virrigt? Se filmen. Som sagt tycker jag de två första Omen filmerna håller väldigt högklass, särskilt om man jämför med en del saker som gjorts inom genren de senaste 10 åren.
The final conflict: Omen III 1981
regi Graham Baker
medverkande Sam Neill, Rossano Brazzi och Lisa Harrow.
Jag hade nog ganska höga förväntningar när jag såg denna filmen, eftersom jag är så förtjust i de två föregående. Tyvärr blev jag grymt besviken. Visst den läskiga musiken finns kvar, men inte ett enda minnesvärt mord och då slaktas det ändå spädbarn. Jag förstår att man kanske inte vill göra filmen till en splatterfest, men de tidigare regissörerna har ju lyckats göra otäcka men inte alltför kladdiga mord. Varför kan inte Baker det? Han kör istället på stilen, less is more. Det hade kunnat funka om detta var den första filmen i en serie. Nu har den två otroligt starka kandidater att följa upp. Något som är positivt är iallafall Sam Neill. Han har länge varit en av mina favoriter och han är ganska ljuvlig som en vuxen Damien Thorn. Han ser egentligen väldigt sund och trevlig ut, men kan verkligen konsten att få sina ögon att se otroligt läskiga ut. Nån sa en gång att riktigt duktiga filmskådespelare, spelar med ögonen. Ska vi gå efter det är Neill fantastisk.
Summering
Jag gillar verkligen historien i filmerna, att följa Antichrist uppgång och fall. Man har gjort Thorn till mäktig affärsman och ambassadör, vilket låter som bra positioner om man ska ta över världen. De citerar biblen, närmare bestämt Uppenbarelse boken, och får passagerna och det som händer i Damiens liv att stämma ganska bra. Det två första blir extra spännande eftersom det är ett barn och en tonåring som vi fruktar. I den första har vi en äppelkindad lite söt pojke, som begår fruktansvärda handlingar och vi i publiken får fundera på hur mycket han förstår av det som pågår. I den andra blir pojken mer och mer medveten, men verkar samtidigt ganska mänsklig. Därför var mina förväntningar på den tredje filmen så höga. Här skulle vi nu möta en vuxen Antichrist som är i färd att ta över världen. Fast det är som sagt är det inget fel på skådespelarna, det är snarare Jesus återuppståndelse som slarvas bort. Hittills har man hållit ihop historien genom att använda biblen och utnyttja familjen Thorns position i samhället. Men när det kommer till, vad som borde vara en världssensation, så faller det platt. Det görs en upptäckt som leder till att en grupp munkar tror att Jesus ska födas igen, vilket Antichrist får reda på. Denna vändning i historien finns till av två skäl, enligt mig. För det först gör det att Damien beordrar sina medhjälpare att börja slakta spädbarn. Vilket såklart skrämemr oss i publiken, mer opolitiskt korrekt kan man knappast bli. Sedan bygger det upp till en konfrontation. Men om nu Jesus är på väg att födas igen, varför gör inte de kristna mer för att hitta honom eller judarna för den delen? Det är ju faktiskt deras Messias. Sen får vi veta i slutet av filmen att det i bibeln står, att när Jesus återvänder göra han det som man inte som barn. Damien som har pluggat biblen hela sitt liv borde väl ha upptäckt den passagen. Detta är en lucka i handligen som man kan köra en lastbil igenom.
Men som sagt, har man inte sett de två första, bör man göra det snarast!
Antichrister tycker om de filmerna, speciellt ettan :)
SvaraRadera