"Alla krig är idiotiska."

Så skrev Hans Alfredsson en gång och jag håller helt med honom. Men som med alla tragiska ämnen i livet så ger det upphov till en hel del konst. Det är ju ett sätt för människor att bearbeta och försöka förstå.

Jag kan börja med att säga att just krigsfilm, som genre, aldrig har legat mig nära hjärtat. Tycker allt för ofta det bara blir macho-uppvisningar som får något som är fruktansvärt tragiskt att verka coolt. Men som med alla genrer kan jag alltid hitta något jag gillar. Den bästa krigsfilmen jag sett är Full Metal Jacket. Den är väldigt rå och rakt på sak. Sen är den också mycket kritiskt inställd till krig, vilket är det jag gillar mest med den.

Senaste Oscarsgalan så var det ju just en krigsfilm som tog hem priset för bästa film, The Hurt Locker. Jag såg den nyligen och vet fortfarande inte riktigt vad jag tycker. Ett problem när man är nörd som jag är att man analyserar otroligt mycket när man ser en film. Oftast stör det mig inte alls, men ibland skapar det problem. Som nu. Vad ville Kathryn Bigalow säga med detta verka? Den visar upp hemska sidor av Irak kriget och med rätta från soldaternas perspektiv, men i jämförelse med andra verk så är den lite blek. Då menar jag absolut inte visuellt, den är otroligt snyggt gjord. Nu jämför jag den inte med andra krigsfilmer utan med en låt. Gruppen Rise Against har gjort en låt som heter Hero of War. Varje gång jag hör den på radio börjar jag nästa gråta. Visst mådde jag dåligt av Hurt Locker och hon promotar absolut inte krig. Men den där låten har verkligen satt spår i mig.

Visst det är inte schysst att göra jämförelser. Man ska vara glad att det produceras bra filmer och bra låtar, som för med sig viktiga budskap. Men det är lite svårt att låta bli. Ännu svårare är att inte jämföra med verkligheten. Bigolow har gjort en mycket realitisk film. Eller, jag ska säga den ser realistisk ut. Jag vet ju faktiskt inte hur det är nere i Irak. Men någon vecka innan jag såg filmen läste jag en artikel av en amerikansk soldat. Han berättade en fruktansvärd historia om hur han efter en bomb exploderat hittat två allvarligt skadade barn i en bil. Detta var otroligt traumatiskt för honom, men när han bad om att få uppsöka en psykolog, kallade hans gruppchef honom för en fjolla. Det var också något som tog mig hårt och stannat kvar i mina tankar.

Men jag rekommenderar så klart att ni ser The Hurt Locker, även ni som inte är så intresserade av just krigsfilm. Men allra mest rekommenderar jag att ni lyssnar på Hero of War.

P.S. Det krånglade lite för mig idag, så låten med text ligger som ett separat blogg inlägg. D.S.

Rise against - Hero of War

Hurra för public service!

Har de senaste veckorna fastnat på http://svtplay.se/ , där man kan titta på Svts program på nätet. Det här har gett mig ny kärlek till Svt och återuppväckt min förkärlek för dokumentärer. Svt är en väldigt stor aktör, om inte den största, när det kommer till att producera dokumentärfilm i Sverige. Men det är också fenomenala på att plocka in bra grejer utifrån. Märker nu att det här blir väldigt sockersött, men det blir så ibland, får ni ont i tänderna är det nog bäst att sluta läsa nu.

Det hela började med att min mor rekommenderade en serie som heter Terry Jones Barbarer (originaltitel Terry Jones' Barbarians), där mr Jones berättar om alla de folkslag som av romarna blev betraktade som barbarer. Men om man studerar historian från en annan synvinkel, så visare det sig att dessa folkslag hade väl utvecklade samhällen och i slutändan handlar det om vem det är som skriver historien. En jättebra serier. Dels så är Terry en väldigt inlevelsefull och rolig berättare. Men sen tar det ju upp mycket fakta som i alla fall jag inte var medveten om. Precis som mr Jones blev jag lärd i skolan att romarna var bäst och alla andra barbarer.

Men historian fortsätter, en god vän till mig rekommenderade Önskedokumentären på samma hemsida. Där jag dels hitta en dokumentär om en man som var missionär i Afrika hela sitt liv och hur det påverkat han och hans barn. Väldigt intim och tankväckande. Ännu mer tankväckande var kanske dokumentären jag såg igår, Nunnan. En ung svensk tjej som bestämmer sig för att bli nunna i den hårdast av katolska ordar. Visst det kom inte huxflux hon var från en starkt troende katolsk familj, men det hon hade att berätta var otroligt fascinerande. Särskilt för nån som mig, som inte är särskilt troende och väldigt misstänksam mot de stora religionerna.

Så spana in det här och en massa annat bra, som t.ex. serien The 70's, massor med underbar musik och rolig fakta, på vår kära public service hemsida. Inser att detta kan verka väldigt pretentiöst, dokumentärer och Svt. Men tror fler skulle kunna hitta underhållning i dokumentärer om de bara gav dem en chans. Sen vet jag att en del av mina vänner inte ens kollar Svts  tv-tablå och jag hoppas väl kunna inspirera dem lite....det är värt en chansning.